måndag 22 februari 2010

Litet vinterpyssel

Pysslade mej en nyckelring av den vintriga sorten.

Det skulle inte vara roligt att stå ute på trappan och upptäcka att man har tappat nyckeln till sitt kära hem i en snödriva någonstans i en skog. Det är lätt hänt med näsdukar, mobiltelefon och vantar i fickorna och ett gäng glada hundar kring benen.

Så idag tog jag ett stycke päls, som lyser lång väg =), sydde fast ett likaledes lysande bomullsband och band fast i nyckelringen. Nu så! Nu kan tom hundarna hämta den om det skulle behövas.


Min systers hund (schäfer + bordercollie) tror att hon har världens slarvigaste matte. Som aktivering för hunden brukar syrran "tappa" handskar och andra grejer på skogsvägarna.

Efter flera hundra meter "märker" syrran att handsken är borta. Säger med teatralisk stämma: "Åååh, matte har tappat den!! Snälla Kitty kan du hämta...?" Och Kitty kutar iväg snabbt som blixten och kommer tillbaka med hittegodset. Världens duktigaste! Självförtroendet bara växer =) Och hon har lärt sig nu att hålla koll på sin slarviga matte. Det KAN behövas en insats.

Ha det bra idag, med eller utan hundar!
Kramizzz

fredag 19 februari 2010

Glaskonst i tiffanyteknik, en snabbkurs. (Glasbitar 2)

Det här inlägget kunde också kallats "Så föds en groda".
Jag tänkte visa steg för steg hur jag gör mina glastavlor. Det blir ett långt inlägg - känsliga tittare varnas =)

Bild 1 visar en del av de specialverktyg som används. Olika tänger, glasskärare, lödkolv, lödtenn (består av 60% tenn och 40% bly), skyddsglasögon.



När man arbetar med genomsynligt glas lägger man glasskivan/-biten på mönstret och ritar konturerna med tuschpenna. Därefter skär man ut biten med en glasskärare (den gulskaftade grejen på bilden)

Ofta används glas, som inte är genomsynligt. Då får man i stället rita på plast (typ overheadplast), klippa ut bitarna, föra över det på glaset och skära till. Nedan ligger grodans bröstbit utklippt i plast ovanpå glaset.

Bitarna slipas därefter runtom på slipmaskinen för att få exakt passform. Slipmaskinen har en roterande trissa, som hela tiden spolas med vatten från maskinens vattenbehållare.

Här är grodans alla delar färdigslipade och slipytorna är rengjorda med aceton (rester av tuschpennan, olja från skäraren, slipdamm...)

Dags att foliera. Kopparfolien (här med svart baksida) är självhäftande och har en skyddande pappersremsa (det bruna mellan mina fingrar). Folien finns i olika bredder - glasets tjocklek bestämmer vilken man tar. Kopparfolien limmas runt om alla bitar, viks över kanterna och pressas fast.

Klart. Pusslet är lagt. Bitarna ligger löst. Det får inte vara så tajt så man måste klämma ner dem på sina platser.

Jag penslar på lite lödvätska...

... och punktlöder för att bitarna ska ligga på plats. Lödningen fastnar på kopparn, inte på glaset, och rinner även ner i de små springor, som alltid finns mellan bitarna. (= Hållbart) Den uppmärksamme läsaren begriper nu att det av folieremsan som vikts upp över kanterna på två intill varandra liggande bitar = fogens bredd.

Bitarna är fixerade och man kan nu flytta och vända på arbetet.

Jag löder hela fogarna både på fram- och baksidan. Arbetet får svalna och jag tvättar det därefter med varmt vatten + diskmedel. (Lödvätskan är lite kladdig)

Jag stryker på en patineringsvätska, dvs en syra (återkommer om innehållet...) som gör fogarna mörkare. Glaset framträder bättre och fogarna är inte så framträdande.

Fogarna är patinerade. Dags att tvätta igen och slutligen att signera tavlan genom att gravera in namn + årtal.

Slutfinish med ett medel som får en att tänka på färglös skoputs eller bonvax. Det ger en snygg och skyddande yta


Hängde ni med? Frågor? Det går bra att fråga i kommentarer eller per e-post.

Det händer att jag använder samma modell flera gånger. Varje tavla är ändå unik vad beträffar val av glas och färger. Jag har gjort endast TVÅ grodor under de drygt 17 år jag har ägnat mig åt att "krossa glas". Groda nr 1 har hela tiden hängt i vårt badrumsfönster. Den har följt med på några utställningar och marknader, dock alltid med skylten "såld". Å från Stockholm såg grodan och ville ha en likadan. Demonstrationsgrodan ovan blir hennes.

onsdag 17 februari 2010

Några sommarbilder...

...medan vi väntar. Den som väntar på nåt gott vill gärna ha det genast (ett gammalt ordspråk som jag just hittade på).


tisdag 16 februari 2010

Födelsedag

Under veckoslutet fyllde A jämna år. Han firades mer eller mindre i dagarna tre. Så här såg det ut en stund från min plats vid bordet när konjaksglasen hade kommit fram...

...och sockerskålen :)

Huset fylldes med glada gratulanter och underbart krispiga tulpaner...

Födelsedag, forts.







...och lite andra blommor. Här fick vinkylaren rycka in som blomvas.

söndag 14 februari 2010

Hjärtligt

Ur kaos växer kreativitet ;=) Skönt att ingen är perfekt och att alla ryms med i bloggvärldens stoooora famn.
Tycker mej överlag se en stor acceptans och mycket uppmuntran i kommentarerna. All over. Hittills har jag inte läst ngt nedslående, typ "Usch! Så skulle jag alllldrig göra :( !"

Det verkar också vara en oskriven lag att inte skylta med vad som kan uppfattas som statusprylar. Det handlar mera om vilka vi är än vad vi har (läs: äger). En individuell stil, ett personligt hem, utbyte av tankar och åsikter, att hitta nya lösningar, utbyte av inspiration. Att ge och att ta...


Keep blogging everybody och ha en skön alla hjärtans dag.
Kram!

måndag 8 februari 2010

Små frön till glädje. Busfrön alltså.

Våra goldenvalpar har hunnit bli sju veckor och det är fullt ös. Allt är roligt i den här åldern, men det allra bästa är att komma ut och springa i snön. Att jaga varandra och tumla runt.
Vädret är nära nog perfekt för små "upptäcktsresande"; ett par minusgrader, torrt och lugnt. Solen saknas, men man kan inte få allt.
Snön är fluffig och kall, så valparna är ute bara en liten stund. Sedan väntar valprummet med golvvärme, tuggben, mys, men framför allt livsviktig ostörd sömn.


Färdigbusat för den här gången. "Greta" och "Anna" har stannat upp. Broder "Alfons" är säkert inte långt borta. Dags att gå in i värmen.
I sina stamtavlor har valparna naturligtvis låååånga märkvärdiga namn som sig bör ;=)

Även Äggen...

Var platsar väl INTE en trälåda? Jag bara undrar...
Besökare av min blogg och av vårt hem har knappast kunnat undgå att lägga märke till alla mina trälådor. Jag hittar dem här på hemmaplan i det gamla uthuset. Jag tvättar dem och tar dem i bruk för de mest olika ändamål. Tänk, jag tycker att de är så vackra! Och som sagt användbara.

Denna vecka ska vi ha kalas! Husse fyller jämna år på fredag. Här ska bakas (därav äggen) och fixas till, inhandlas champagne, sys nya soffkuddar... Det blir mycket att stå i med de närmaste dagarna. Men det är bara roligt! Mellanrapporter kommer ;=)








Önskar er en bra inledning på vecka 6.

fredag 5 februari 2010

Skoputs, leksaker... och gamla spetsar

Hej alla vänner! Snön dalar sakta ner - igen. Termometern har stannat på -2 och det är ett underbart tassa-i-skogen-med-hundarna-väder. Och här har tassats. Längs redan upptassade stigar och hjulspår har vi tassat. Det går inte att ge sig ut vart som helst pga SNÖN. Ibland saknar jag mina skidor, som jag lämnade efter mej i flytten!

Idag putsar jag skor. Jag fyndade två par gamla trätofflor här hemma i uthuset (min privata lilla loppis!) och dem måste jag förstås ta hand om och ge dem en drägligare tillvaro. Varför? Jaa... jag känner ju historiens vingslag och har liksom tagit på mig uppgiften att - åtminstone till husbehov - bevara forntid för framtid. Att rädda vad som räddas kan :=) Och så älskar jag ju att ha gamla prylar omkring mej.

Prylarna måste dock vara rena, fria från spindelväv (huu!) och lera för att jag ska trivas med dem. Allt tvättas, skrubbas, träet oljas. Trä behöver inte likna gamla potatislårar, tycker jag. Sen gör det ju inget om prylarna är måttligt nötta, stötta och repade (Kom-som-du-är, men REN!)

Rostiga pryttlar inomhus är inte heller riktigt min grej. Rostar de av sig? Jag måste kunna ta i tingen för att ha dem inomhus. Rostiga amplar, lyktor och hinkar UTOMHUS är nog så vackra!

Två ännu otvättade dojor + en tvättad och oljad (= mörkare)


Det har funnits en toffelfabrik här i närheten (år ?-? - måste kollas!) och jag är ganska säker på att tofflorna kommer därifrån. Jag har svårt att tänka mej att man skulle ha spänt för hästen/oxen och åkt iväg från de djupa skogarna för att inhandla dylika "benplagg" (på lokalbefolkiska). Kanske gick det en gårdfarihandlare "knalle" omkring och sålde tofflor? Man hade väl hö i dem och fottrasor. Nu innehöll de varken eller, bara gammal, torkad lera från åkrarna.
Tofflorna är 35 resp. 37 cm långa.

Dockan har 58 år på nacken, Nalle 36.













Önskar er alla ett skönt och pyssligt veckoslut!

måndag 1 februari 2010

Liten dukning i blåvitt





Friskt blandat är hälften vunnet... En dukning med blåvitt porslin är fräsch och klassisk tycker jag. Här blandar jag friskt olika mönster i samma färgskala och tycker ibland att det är roligare så än med en hel servis. Det beror på tilfället. Jag har Rörstrands "Bengali" servis i blå-vitt, men den tar vi en annan gång.
Lilla tallriken är Arabia (inget namn där, tyvärr), stora tallriken Rörstrand "Bohus". Kannan är Rörstrand "Sparv", kaffekoppen en gammal Arabia och tefatet är Gustafsberg "Dresden".